(Historien om ZaZa är skrivit av hennes tidigare ägare, min goda vän Camilla.)
Zaza är född 2000 hos Magdalena Källeskog och har varit i min ägo sedan hon var föl. Som unghäst tillbringade hon somrarna på lösdrift och jag började rida in henne som 2½ åring för att kunna visa henne som 3-åring. Inridningen på Zaza var en upplevelse. Hon har sedan dag ett varit en mycket bestämd dam och var dag att rida var lite av en utmaning. Bocka och stå på två ben var lite av hennes specialitet... Jag hade en kort tid en tjej som skulle hjälpa mig rida henne, men hon gav upp efter att hamnat på marken. Jag själv lyckades med nöd å näppe hålla mig i sadel under alla turen. Endast en gång fick jag bekänna färg och se mig besegrad... haha
Jag visade henne på 3-års testet i Svärdsjö, där hon segrade med goda lovord som hopphäst. Hon visades på semifinal i Flyinge, där hon tyvärr inte hade dagsformen på sin sida. Min hjälp på flyinge var Olof Smith.
Jag hade vid denna tid flyttat till Skåne, så den fortsatta träningen skedde med hjälp av Olof. Jag tränade Zaza med markarbetet och Olof tävlade henne. Jag minns att Olof undrade varför lilla jag skulle ha så svåra och komplicerade hästar Så då kanske ni förstår att det faktiskt är en svår häst. Målet var att kvala henne för unghästchampionatet. Ett mål som tyvärr aldrig uppnåddes då Zaza ansågs lite sen i sin utveckling, samt att hon hade en tendens att alltid överhoppa sig. Vilket resulterade i att den unga kroppen inte riktigt orkade bära henne till felfria rundor. Hon har flerfria rundor upp till 1,20 men sista starten hon gjorde tillsammans med Olof utlöste en hälta som visade sig vara en inflammation i kotleden (tror jag det var) och vi valde därför att avbryta försöken att kvala henne och ge henne tid att läka och "växa".
Det var då jag beslutade att hon skulle få ta sabbatsår som hopphäst och jag valde att betäcka henne. Hon blev betäckt med Santa Cruze, och fick en liten hingstkille som döptes till Zozo. Zozo uppvisade tyvärr skada, medfödd eller inte vet vi inte. Men han fick vandra vidare på de evigt gröna ängarna alldeles för tidigt.
Jag började sätta igång Zaza igen, men insåg att jag inte hade tiden eller intresset för tävling kvar. Med små barn och en häst som ville tävla gick det inte ihop sig, så jag lånade ut Zaza på foder.
Att låna ut en häst på foder är alltid svårt, för det är mycket som ska klaffa. Men jag hade världens tur. Jag hade ETT seriöst svar på min annons. Och det var Joanna Närling i Köping.
Att dessutom låna ut en häst som Zaza var inte lätt. Hon är ingen häst man bara tar sig an och börjar rida på. Det är mycket som ska passa in för att behaga den damen. Att förklara för okända personer hur hon är, är lönlöst, och låter nog mest bara fånigt. Det enda jag kan säga är att hon är MYCKET speciell.
Första tiden hos Joanna var väldigt jobbig för mig som hästägare, då Zaza gick igenom hela registret av testning. Jag trodde i min enfald att det bara var så hon var som unghäst, men förstod ganska snabbt att så var inte fallet. Hon hade "testat" klart mig, och nu var det en ny ryttare och då började hon om Det har sin charm, även om det så klart var oerhört jobbigt för Joanna, och mig. Jag var ganska säker på att jag skulle få tillbaka Zaza snabbt. Men tack och lov förstod både Joanna och hennes mamma Anna att det var en speciell häst, och valde att kämpa på. Vilket gav resultat! Zaza bodde hos Joanna i nästan 3 år och fick komma ut på banorna som på något sätt gjorde Zaza "hel". Där trivdes hon som fisken i vattnet. Den tiden dom hade hand om Zaza, kommer jag aldrig kunna tacka nog för. För bättre skötsel och ridning är få hästar förunnat. Joannas Mormor å morfar, Joanna och Anna. Alla har tagit hand om Zaza på bästa sätt, och det är så fantastiskt att dessa människor finns...
Tyvärr blev Zaza skadad, och utdömd som ridhäst hösten 2011. Valet stod mellan att ta bort henne eller se till att hon fick leva vidare som avelshäst. Detta då det enligt både mig och Joanna var uteslutet att sälja henne som promenadhäst. Det hade inte tilltalat Zaza, då hon ÄLSKAR tävling. Samt att det hade varit med livet som insats den ryttaren hade fått rida.
Som tur var, så har jag min goda vän Jessica. Hon har länge sagt att hon vill ha Zaza till avel, och hon tvekade inte en sekund när hon fick frågan. Och alla vi andra blev så klart lyckliga då vi kunde ha henne kvar i livet! Jessica har ju varit i Zazas närvaro ända sedan hon som fyraåring flyttade till skåne med mig. Så hon har full koll på Zaza.
Att jag dessutom får lov att fortsätta vara en del av Zazas liv är ju bara helt underbart. Jag har haft henne i 11 år. Och som ni säkert förstått är det inte en häst i mängden, det är mycket speciell häst som har fångat mångas hjärtan genom åren. Det är många som har varit delaktiga i henne på ett eller annat sätt. Och jag tror att alla med mig är glada över att hon fått komma till Jessica, så vi kan fortsätta ta del av hennes liv!
Lycka till Jessica med din (fast även min, hehe) nya häst och hoppas vi får se många fina föl!!
Za-Za var hos mig i ett år då hon var dräktig o skulle föla. Jag red henne och tränade dressyr vilket fungerade ypperligt. Även en vännina till mig red henne någon gång i veckan. Under den tiden trivdes hon med att bara vara mamma och "promenadhäst". Kan nämna att Za-Za har tom varit med på en Hubertusjakt:) Jag håller med om att Za-Za sätter stora hovspår där hon gått:) Även jag som uppfödare tycker att det är väldigt roligt att hon får vara kvar som avelshäst med tanke på hennes potential. Jag är övertygad om att hon kommer att tillföra svensk avel bra unghästmaterial.
SvaraRaderaJa, det kanske framställs som hon inte går att rida på. Det var kanske lite fel skrivet. Klart hon går att rida på. Men det är inte lätt. Dessutom är det en häst som behöver något att fokusera på. Att gå som mamma och bli riden fungerade jätte bra, då hade hon fokus på att vara mamma. Att enbart ridas någon dag i veckan, utan vidare uppgift skulle hon aldrig tillåta.
SvaraRadera