Busungen Mio även kallad ”Emil”♥

Min dag började alldeles lysande.

Mio som haft feber hela natten sov hos oss i vår säng.
När jag slog upp ögonen sitter den lilla sötnosen och stirrar på mig med ett brett leende
Överlycklig över att farfar skall komma och passa honom medan mamma och pappa är och jobbar. –God Morgon Mamma, skriker Mio och ger mig en stor kram och puss. Nu e du vaken skynda dig för snart kommer farfar.
Som den snälla mamma jag är for jag såklart upp för att gå min älskade son till mötes.
Jag säger till honom att stanna under täcket medan mamma hämtar lite kläder att sätta på sig.
In i garderoben gick jag och av någon anledning stänger jag dörren efter mig och börjar rota runt bland alla mina kläder. Så lång var allt tipp topp underbart!

Då hör jag ett klick ungefär som när man låser en dörr och ser till min förskräckelse att är just det Mio gjort, låst in mig i garderoben!
Ni kan bara ana hur paniken kom krypande längst ryggraden på mig...
- Mio har du låst in mamma?
- Japp
- Men Mio du måste släppa ut mig, -Mamma måste UT…NU Mio Öppna dörren,snälla Mio Öppna dörren. Mio Mio, svara mamma nu... MIO Hallå....
-Varför skriker du mamma?
Vid detta laget hade min röst nått falsett och tankarna började strömma, hur i helsike ska han kunna låsa upp dörren? Han har ju aldrig vare sig låst eller låst upp någon dörr. Å Herre Gud jag var FAST i min jävla garderob som jag så länge velat ha, det vill jag inte längre! Kändes mer som ett fängelse än en stor fin Garderob…
- Mio Öppna nu dörren, vrid på nycken
Mio svarade lugnt
– Kan inte mamma, Mio är för liten.
Nej nej nej nej, -Mio är Inte liten Mio är stor, öppna nu dörren,Mio Kan öppna dörren! Nu var jag halvvägs in i ett sammanbrott å då klickar det till i dörren.

Jag bokstavligen slet upp dörrfan med paniken strömmande i kroppen. Utanför står min söta lilla son och titta på mig med stora ögon...
- Mamma Vad e de? Mio kunde öppna.. Mio är stor.

Ja Jo Tack, det var ju jätte bra för jag vet inte vad jag gjort annars.
Båda mobilerna låg på vår säng, hela huset var låst, Mio sjuk och jag var på väg att få läggas in på hisspann ;-D

Som kompensation fick jag en massa kramar och pussar enda tills farfar kom och tog över min lilla ”Emil” från mig.

Behöver jag säga mer än att det är rena semestern att vistas på jobb???

Nu blir det till att gömma alla nycklar och framför allt inte stänga in sig i något rum igen med nyckeln i satt på utsidan. Man lär sig något nytt varje dag =-D

TACK FÖR ALLA SVAR!
NI SOM FORTFARANDE INTE SVARAT FÅR JÄTTE GÄRNA GÖRA DET =-D
BLIR JÄTTE GLAD FÖR VARJE SVAR JAG FÅR♥