torsdag 19 april 2012

Hot Shot Del Elva.

Min underbara med ryttare Wiktor Sandecki hjälpte oss några dagar i veckan. Wiktor läste vid denna tid till veterinär och är idag färdig med denna utbildning. Han har specialiserat sig på hundar och deras ändes omsättning, och håller också på med akupunktur på hästar. Wiktor tränade och tävlad Hotte i hoppning. Det var också Wiktor som rekommenderade oss att flytta till Ami och hennes nybyggda stall då han kände henne sedan tidigare. Tiden i Torup var underbar och jag ångrar inte en dag att jag flyttade hit med min fina kille. Ute ritterna var underbara och mycket roliga. Jag har så många minnen från dessa galna ritter. Hotte och jag lyckades med det mest. Vi gick ner oss i ett kärr som vi av mycket vilja och styrka lyckades ta oss upp ifrån, med Camilla och ZaZa hejjandes brevid. Vi dök med näsorna rakt ner i ett hål som vi inte såg då det var en massa snö över, där stod min fina kille med frambenen på vad vi då inte visste var några rör, hade han glidit längre ner så hade vi aldrig kommit upp då hålet var 3 meter djupt, där stod vi med häcken i vädret och en smått hysterisk Camilla och ZaZa bakom oss. Jag fick släppa tyglarna och hålla mig i sadel och sen bad jag fina Hotte att lösa problemet vilket han (som alltid) gjorde , han hoppade runt från ”ingenting” som stöd under hans fram hovar och vips stod vi bredvid Camilla och ZaZa mycket förvånade. -Hur fan lyckades han med de,t var min fråga till Camilla som bara skaka på huvudet och sa -Ingen jävla aning. Nu rider vi hem innan det händer något mer idag! Sagt och gjort vi vände hem. Det var då jag kom på den briljanta idén om en genväg. Hahaha,det var bara det att när vi var nästan hemma så hade vi ett litet hinder framför oss, det var en brant isig backe. Camilla blev sjuk ledsen då hon verkligen inte ville råka ut för fler äventyr, hahahaha, så jag sa till henne att hon & ZaZa skulle hålla sig i häcken på Hotte så skulle vi fixa ner oss alla fyra i ett kick, jo jag tackar jag, halvvägs ner fick Hotte ”skridskor” på fötterna och gled på alla fyra ner för backen med ZaZa asandes efter, Milla lyckades med mycket vilja få stopp på ZaZa men jag och Hotte gled vidare, nu sidledes. Jag kommer fortfarande ihåg mitt suckande- Å herre Gud vi glider, hur ska vi klara oss ut detta helskinnade? Hahahaha, det var bara att hålla sig i sadeln och åka med ;-). Önskar att någon filmat detta för det måste verkligen varit en syn… När backen tog slut stod det ett staket, jag tänkte väl mest att det var en himla tur så vi inte glider rakt ut i vägen. Detta staket fick agera stop pelare för mig och Hotte vilket fungerade utmärkt! Under hela denna glidfärd var Hotte lugnet själv, han litade helt hundra på att hans matte visste precis vad hon höll på med och det fanns absolut inge fara i att glida ner för någon backe över huvudtaget ;-). Enda problemet vi nu hade var Camilla och ZaZa som stod halvvägs upp i backen på ostadiga ben. Mitt råd till Camilla var släpp ZaZa, låt henne sköta det själv hela vägen ner så tar vi emot er. Om jag inte minns fel blundade Camilla hela vägen som ZaZa gled ner för att sedan mycket elegant glida in i oss, sida mot sida stod våra fina hästar där och frusta mycket lyckliga över att äntligen vara nära varandra igen =-). -Nu Rider Vi Hem Jessica, var Camillas första reaktion och visst gjorde vi det =-) Alla hela och lyckliga.

6 kommentarer:

  1. Ja...nog har man undra många gånger vad man håller på med! Vågar inte tänka tillbaka på allt man gjort o varit med om tillsammans med de fyrbenta! Ibland saknar jag hästlivet så det gör ont, ibland väldigt glad att jag inte är mitt i det nu! :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Champagnegården19 april 2012 kl. 18:23

      Jag hade aldrig kunnat leva utan mina älskade hästar =-).
      Men det är jag det ;-D

      Radera
  2. Man blir bekväm med åren! :-) Efter några år utan så inser man att det går att leva utan! Sen att jag inte kan rida längre pga hälsoskäl gör väl sitt med...Men är o sniffar häst hos kompisar titt som tätt :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Champagnegården20 april 2012 kl. 10:09

      Det har du säkert helt rätt i.
      Skönt det =-). Hästlukt är den bästa, hahahaha!

      Radera
  3. Haha det skulle jag vilja se. Ja det måste ha varit en syn!
    Tur ni kom ner helskinnade.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Champagnegården20 april 2012 kl. 10:10

      Hahaha eller hur.
      Tur man hade en häst som litade blint på mig kanske? HAhahaha

      Radera