Hot Shot Del Tolv.

Tiden i Torup flöt på. Hästarna trivdes och njöt precis som vi alla ägare önskade. Sista sommaren i Torup var dock en tyrann, vi var attackerade av insekter från yttre rymden. Detta var Sommaren 2006. Den underbara skogen var helt plötsligt inte så underbar längre. Vi kunde inte rida på normala tider utan antingen fick vi ut väldigt tidigt på morgonen eller väldigt sent på kvällarna. Hästarna gick denna sommar ute dygnet runt för stallet skulle tvättas och målas vilket vi ägare tyckte var helt banalt då hästarna faktiskt inte mådde bra utan skydd i hagarna, dom hade ingen som helst chans att komma undan solen vilket gjorde att ett par av oss började diskutera att sätta ut våra hästar på bete med skydd och bra ridvägar året efter under sommaren . För att flytta från Torup fanns inte på kartan, så bra trivdes vi faktiskt hos Ami… Nu i efterhand kan jag se hur allt började ”förändras” redan precis innan sommaren kom, det vi inte visste då var att detta var sista sommaren med våra älskade hästar, men en del började flytta, vissa blev gravida och stod i ett vägskäl om dom skulle behålla sina älskade hästar eller sälja eller bara låna ut ett tag, vissa fick spel(jag bland andra) för att vi såg att hästarna inte mådde bra bland alla insekter vilket jag kan förstå då jag själv avskyr dessa kryp… Någon skulle flytta långväga iväg och någon ville köpa egen gård. Egentligen är detta inget man funderar så mycket över MEN jag har fått för mig att vi alla kom till ett vägskäl och var tvungna att ta ett mycket stort beslut för vår framtida resa. Vissa tog denna intuition på allvar vissa missade den helt. Med facit i hand var vi 10 st som ”inte” lyssnade eller kanske var det inte så, kanske var det ”meningen för vissa att detta skulle hända?! I vilket fall tror jag inte det var meningen för alla tio hästar som faktiskt fanns där den natten 2006-09-16. Hur som helst ska NI alla veta att fram till denna natt var vi lyckliga, hästar, hundar och vi ägare… Vi var lyckligt ovetande om vad som komma skulle. Vilket vi såhär i efterhand kan Tacka vår lyckliga stjärna för! Sista dagen med min Hot Shot orkade jag inte ens rida honom. Jag hade mina två närmsta kompisars hästar (Camilla hade som tur var flyttat ZaZa och sig själv tillbaka till Falun, vilket jag hela tiden har varit jätte glad för.) Jag fixade boxarna, mat och gick ut i hagen och mös med Hotte, Tisse & Kexet… Jag pussade extra mycket på min älskade häst och viskade i hans öra – Nu är det bara du och jag Hotte, Ingen annan. Varav den sommartrötta Hotte fick ett fullständigt frispel och bockade, kickade och gick på bakbenen och slutligen kom och ”krama” mig med sin långa hals, precis som förr i världen. Det jag inte visste då var att detta skulle bli vårt avsked för alltid. Jag får tårar i ögonen bara jag tänker på det, Älskade Hotte…